När Fredrik Reinfeldt talade i Almedalen så skiljde han på ”allmänintressen” och ”särintressen”. Allmänintressen var såna som rörde alla. Särintressen var såna som ville ha fördelar för sin egen grupps skull. Allmänintressen var viktiga och goda. Särintressen var nåt att förhålla sig kritisk till och rätt ego.
Jag skulle vilja försöka mig på en annan definition av orden: Ett särintresse är det som uppstår när allmänintresset struntar i att vara till för alla.
Ta tillgängligheten som exempel. Den antas uteslutande vara till för särintresset funktionshindrade. Tjoflöjt heller! Den politiska efterfrågan på tillgänglighet uppkommer för att allmänintresset sket i att bygga så att alla kunde komma in genom dörren. Antagandet är att tillgängligheten endast gynnar den som inte kan ta sig upp för trapporna. Inte att den gynnar den som ökar försäljningen när fler kan komma in i butiken eller den som förlorar hörseln imorgon- det vill säga oss alla.
Att bekämpa arbetslösheten – är det ett allmänintresse? Ja, när det gäller RUT så är det visst det. Retoriken är: vi skjuter gemensamt till skattemedel för att människor ska kunna jobba och ändå få livspusslet (typ assistans med tvätt o städ) att gå ihop. Och vi skapar en massa jobb för pengarna. Men om skattemedel går till personlig assistans, så att en person i rullstol kan jobba och få livspusslet (typ få på sig brallorna eller i sig maten) att gå ihop – så är det en tärande kostnad som man måste se över. Offentligt finansierad byggjobbare som bygger en väg är närande. Samma byggjobbare bygger ramp är däremot tärande.
Jag har i tidigare inlägg berört utbildningsväsendets tillkortakommanden. Skolan är till för alla barn. Skolplikten gäller alla barn. Men när det fallerar för barn med funktionshinder så förflyttas dessa från att vara barn i gruppen ”alla barn”, dvs allmänintresse, till att vara funktionshindrade, dvs särintresse.
För mig är det ideologiskt svårt att svälja att exkludering är allmänintresse, medan inkludering är ett särintresse. Det borde vara tvärtom.
För vem vill vara ett särintresse? Den enda långsiktigt hållbara samhällsutvecklingen är en som bygger ett största gemensamma ”vi”. Ett allmänintresse som inte är ett enda stort särintresse för majoriteten. Typ ett samhälle för alla…
Bra skrivet om hur allmän intresse vänds så att det ses som särintresse!
Håller med. elever,personal, lärare, handikapporganisationer är inte tillfrågade eller ombedda att lämna några synpunkter. En av Barnkonventionens viktigaste ”paragrafer” säger att barn och unga alltid ska ges möjlighet att vara delaktiga i beslut som berör dem?
Inger, vad tycker eleverna och deras lärare?
Det är ingen tvekan om att personer med kognitiva funktionsnedsättningar står längst ner bland de funktionedsatta. För mig visar det klart vilken människosyn som råder i landet.
I svensk grundlag står det om alla människors lika värde och rättigheter det stämmer dåligt med verkligheten.
I den kommun jag bor verkar man se elever med utvecklingsstörning som en stor särintresegrupp. De senaste planerna är att dessa elever ska flyttas från de arenor de befinner sig idag alltså bland andra barn utan funktionsnedsättningar till en byggnad en bra bit ifrån övriga skolan och gå där. Eleverna och lärarna är väl mobila tycker de som bestämmer. Alltså alla barn med utvecklingsstörning ska gå i en byggnad för sig själva en bra bit ifrån övriga skolan, det är tydligen det man menar med en skola för alla med inkludering som vision?
Grunden för allt samhällsbygge har varit att stödja, skydda och hjälpa varandra. Ett samhälle för alla. I takt med pengadyrkan har denna grund naggats i kanten.
Himla bra!