Under tidigt åttiotal blev jag som uppslukad av musik, framförallt av så kallad Old School hip-hop, fråga mig inte hur jag kom i kontakt med genren? Media var ytterst begränsad och några musikaliska utsvävningar var det inte tal om i Sverige. För att beskriva medias ”öppenhet”, vid den tiden, vill jag återkoppla till ett banbrytande tillfälle. Håll i hatten. In för en livespelning i programmet Måndagsbörsen kliver Gyllene Tider och Dag Vag in, som långt så bra! Efter en stunds spelade äntrade Thore Skogman scenen, det tog fullkomligt hus i helvetet i många svenska hem. Ja, ni förstår, hur kunde denne Thore besudla sig med dessa slynglar? Japp, på den tiden var sinnena ständigt öppna. Så häri efterhand, vill jag vända på myntet. Hur kunde ens Gyllene Tider och Dag Vag, som på den tiden, av många sågs som sexobjekt som sällan spottade i glasen framträda med Thore Skogman? Jag har faktiskt ingen aning, ett tecken på personligt mod, eller öppenhet?
Jag har förövrigt av vissa, blivit sedd som radikal, eller rättare sagt, jag går min egen väg. Oftast har vägen varit rak, men vid vissa tillfällen har den tagit mig ner i diket, men det har inte skadat, tvärtom. Detta kommer jag fortsätta med, visa personligt mod, eller som många hänför det till, civilkurage.
Krokig var även vägen till Old School hiphoppens musik. Som senare skall bli synonymt med civilkurage, åtminstone under åttiotalet. Som jag tidigare nämnt, kom jag inte ihåg hur vi möttes, men jag fick nys om en affär som hette XL Records på Kyrkogatan i Göteborg, vid den tiden, var gatan sedd som ”skum” och ”farlig” vilket gjorde det mer intressant och spännande för en person i min ålder. I denna lilla butik skulle jag spendera nästa varannan dag under många års tid. Ägarna till butiken, om jag inte missminner, gick under namnen Jojjan och Dj Micro. Vid den tiden var fascinationen till dem båda stor. Men så här i efterhand har de tagit innovation och civilkurage till nya höjder.
Besöken passerade, plötsligt en dag, bevistade en rullstolburen man butiken, konstigt, absolut inte, eller, jo. Affärsägarna fick vid varje tillfälle lyfta upp ekipaget, cirka tre trappsteg, det såg slitsamt ut. Efter några gånger utbrast en av ägarna något i stil med ”Nu får det fan vara nog, du skall inte behöva bli buren på detta sätt”. Nu var det slutlyssnat, men icke, några dagar senare hade det införskaffats två plywoodskivor, väldigt enkelt och egentligen inget att höja ögonbrynet åt. Tilläggas bör att rampen ständigt låg på trappen, självklart var det folk som klagade, men fick snabbt svar som: kliv över eller gå runt. Så här i efterhand har min fascination av dessa två individer konstant ökat, året var tidigt åttital, med en lätt överdrift vill jag likställa deras innovation och civilkurage till månlandningen 1969;) Huruvida det var en lätt överdrift eller inte förtäljer inte historian, men prov på innovation, handlingskraft och civilkurage det var det, det är inte tu tal om den saken!
Vad som förde den rullstolsburne och mig till hiphoppen det vet jag inte. Vi pratade aldrig, vi nickade bara honnörslikt till varandra i butiken, det räckte så. Musiken var talande nog. Jag tror mig nog veta att hans lyssnande hade ett annat syfte. Många år i efterhand, har musiken, för mig, fått ytterligare ett syfte, de allra starkaste, den vågade på ett skoningslöst sätt ifrågasätta orättvisor i samhället, dessa gruppmedlemmar visade tecken på starkt personligt mod, civilkurage. Detta är något jag sällan stöter på nu för tiden, tyvärr! Hur blev det så?
Nu cirka 25 år senare, hägrar sommaren. Och självklart kommer vi få höra ett antal ”sommarplågor”, en handfull av dessa kommer garanterat vara producerade av svenska hip hop artister. Svensk hip hop är bra, men jag saknar nått, civilkurage, likt vad Gyllene Tider och Dag Vag, Jojjan och Dj Micro och den Amerikansk Old School hiphoppen gjorde för 25 år sedan.
Som en vet är musikens inflytande stor, den har stor inverkan, tillika, enorm spridning. Vad krävs för att utmana Sveriges hip hopscen? Som Mange Schmidt rappar (om han räknas till kategorin;)), ” Och när fredan är slut och du ska gå ut ere: Glassigt”, visst Mange, det hade varit glassigt att ta del av alla Linnégatans kaffer och restauranter. Eller som Petter rappar ” Pengar rullar in som det ska, det går bra nu”, min fråga är när Regeringen skall låta ramperna rulla ut? Nej, fy fan, ”the botten is nodd”. Mange, Petter och Timbuktu när skall eran flathet till civilkurage ta ändring. Är ni fega för att skapa rabalder liknande folkhemsilskan som Thore Skogmans framträdande ihop med Gyllene Tider och Dag Vad ledde till?
Här är ett uns av mitt framtida civilkurage. Under sommaren, 2010 infinner jag mig till vilken studio eller musikscen som helst runt om i Sverige för medverkan. Inte ens en spelning i en kolgruva kommer att hindra mig! Detta är allt annat än medi(a)okert civilkurage. Jag väntar! Jag nås via www.gil.se eller http://fulldelaktighet.nu/